Hans Ruins essäpris 2022

Jag gillar när livet bjuder på oväntade små äventyr. För några veckor sedan fick jag ett mail. Ett grattis. Bland 255 anonymiserade essäer hade Ebba Witt-Brattström, Ralf Andtbacka och Ann-Charlotte Palmgren valt ut åtta. En av dem var min och nu var jag välkommen över till Vasa för att ta emot mitt hederspris.


Min text ”Fördröjd rapport till Umeå” börjar natten den 28 februari 1986 när Palme dör och min mamma får leva. Det är en essä skriven i ett lite maniskt tillstånd, om nätterna, i lekparkerna och på lunchrasterna. Den ville ut och ute är den.

Tack Kulturfonden, Hans Ruin, juryn, arrangörerna och inte minst alla trevliga författare som jag hade förmånen att träffa i lördags. Nu ser jag fram emot att läsa era texter. Särskilt nyfiken är jag på förstapristagaren Jennifer Amin.

Hans ruins essätävling vill uppmuntra och bevara essän som format. "Essän är stilistiskt njutbar. Mer personlig än den ordinära vetenskapliga prosan, mer lärd än den rena skönlitteraturen och mer eftertänksam än den utpräglade journalistiken." Essän hittar du här.

Föregående
Föregående

Varför gör jag slut med akademin?

Nästa
Nästa

Jag ramlade ner i ett hål som heter Sven-Ingvars