Medarbetarna är förskolans i särklass viktigaste ambassadörer – inte bara under anställningstiden utan också efteråt, när deras erfarenheter och vittnesmål sprids inom yrkeskåren. I två artiklar ger Linn Eckeskog perspektiv på hur förskolan kan attrahera och behålla kvalificerade medarbetare. Del 2 av 2.
[—]
Jag har tidigare pekat på vikten av att bottna i sin egen berättelse. De värderingar, särdrag eller förmåner som ni profilerar er med behöver överensstämma med sättet ni ordnar verksamheten. Ett tydliggörande exempel kan hämtas från Systembolaget, som är en av Sveriges mest populära arbetsgivare.
Hur bär vi oss åt för att kompetenta personer ska vilja arbeta hos oss och hur får vi dem att stanna kvar? I två artiklar ger Linn Eckeskog perspektiv på hur förskolan kan attrahera och behålla kvalificerade medarbetare. Del 1 av 2.
Efterfrågan på utbildade förskollärare och barnskötare är stor, och rektorer runt om i landet behöver både rekrytera och behålla medarbetare. Men att medvetet profilera sig för att attrahera medarbetare ingår inte i den offentliga förskolans tradition. Så hur gör man, om man måste? Hur kan man som rektor arbeta med kommunikation för att vara en attraktiv arbetsgivare?
I två artiklar kommer jag att ge ett perspektiv på hur rektor kan tänka när det kommer till att attrahera och behålla kompetenta medarbetare.
I torsdags hade jag förmånen att prata förskolekommunikation med Annika Önnerlöv från Unikum.
Punkter vi diskuterar vi under webbinariet:
Vårdnadshavarnas och personalens behov skiljer sig åt – hur kan man tänka kring det?
Hur kan man undvika känslan av att vara ”tjatmoster” i relation till föräldragruppen?
Vårdnadshavare ska vara delaktiga enligt läroplan – hur gör man det?
Vilken roll spelar läroplanen i kommunikationen om förskolan?
Vad kan vara värt att tänka på vad gäller digital kommunikation?
Vad är särskilt viktigt att tänka på i dessa tider av pandemi?
Efter att vi pratat igenom de förbestämda frågorna besvarar jag också publikens frågor. Det är svårt att inför 500 personer och på kort tid besvara frågor jag inte alltid tänkt på innan, så jag hoppas få tid och möjlighet att besvara dessa lite mer utförligt här på bloggen längre fram.
Med både utbildning och värdefull yrkeserfarenhet sitter förskolepersonalen på specialistkunskaper om såväl förskolan som små barns utveckling och lärande. Ändå finns ofta en försiktighet när det kommer till att själva stiga in i en expertroll. Hur kommer det sig? Och skulle det kunna vara annorlunda?
”När känner du dig som en expert i din yrkesroll?”
Frågan riktades till en grupp förskollärare och barnskötare på Instagram. Någon svarade att hon kände sig som en expert när den nya vikarien imponerades och inspirerades av hennes arbetssätt. En annan skrev: ”när vårdnadshavare uttrycker sin fulla tillit till min kunskap om barns utveckling”.
Gemensamt för alla svar var upplevelsen av att ha kommit till insikt om – eller fått fatt i – sin egen expertis genom någon annans ögon och bekräftelse. Svaren blev en tydlig påminnelse om att vi alla blir till i relation till andra – även i våra professionella roller.
Med många tusentals prenumeranter är appen Förskola21 en lättillgänglig plats för fortbildning, där förskolan står i centrum. Strax innan jul skrev jag två inlägg, som finns att läsa i sin helhet i den kostnadsfria appen.
I förskolan sker ständig kommunikation med vårdnadshavare – i många kanaler. Men vad funkar egentligen bäst för vilket budskap? – Gör en kommunikationsinventering för att se vad som funkar för er, säger Linn Eckeskog, förskoleforskare och lektor i medie- och kommunikationsvetenskap.
Förskoleforum (201215)
Läs artiklen “Lapp, podd eller prat?” i Förskoleforum här.
Med nyvakna ögon läser jag en artikel på Förskoleforum om vårdnadshavarnas förväntningar – och pedagogernas, skriven av förskollärarna och författarna Tuula Torro och Camilla Lindgren. Jag brukar tänka att även vårdnadshavarna skolas in i förskolan, och de frågor som Torro och Lindgren tar upp är en del i denna inskolning. De gör flera bra poänger, som jag i all enkelhet vill lyfta fram och förstärka.
Vi fick en fråga av en vårdnadshavare inför att barnet skulle börja på förskolan. Vårdnadshavaren berättade om förväntningarna på det nya som skulle bli en del av familjens vardag, men undrade också vilka förväntningar pedagogerna hade på vårdnadshavarna inför den kommande introduktionen och fortsatta vistelsen på förskolan. Kort och gott: hur gör man som vårdnadshavare på förskolan?
Torro och LIndgren, förskoleforum 201209
För många förstagångsföräldrar är det en stor sak att bli förskoleförälder; i hemmets trygga sfär har man skolats in i rollen som förälder, men som förskoleförälder tar du steget ut i offentligheten. Det tillförs en ny dimension till föräldraskapet, där villkoren och rutinerna inte längre sätts av vårdnadshavarna och där risken att bli granskad är betydligt större.
Många, men inte alla, är måna om att “göra rätt” – som föräldern i Torro och Lindgrens exempel. Vårdnadshavarna försöker navigera och förstå vad som förväntas av dem i dessa nya roller och personalen försöker vägleda dem in i beteenden och vanor som krävs för att barnen ska trivas och verksamheten flyta på. Men hur får vårdnadshavaren kännedom om vad som gäller vid just denna förskola?
…de flesta vårdnadshavare har en bild av vad förskolan är, och utifrån det skapar sina förväntningar. Men varje förskola är unik med sin kultur och sitt arbetssätt, och det behöver synliggöras.
Detta är också min erfarenhet: Det finns universella “regler” och normer, men alla förskolor är unika, på samma sätt som varje familj är unik. Det utvecklas vissa kulturer “på huset”. Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig. Torro och Lindgren ger ett bra exempel med vantar och namnlappar, som kan verka trivialt för en utomstående, men som illustrerar hur man i vardagen kan arbeta med att förankra sitt varför. Förskolans principer grundar sig i arbetslagets villkor och uppdrag, och i barnens behov.
När jag frågar personal på förskolor hur och när vårdnadshavarna får kännedom om att personalen föredrar en snabb hämtning eller att de kontrollerar blöjbeståndet kontinuerligt, händer det att man inte vet. Det är sådant som förmedlas successivt och spontant, istället för systematiskt och planerat.
Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig.
Jag vill uppmuntra till en ansvarsinventering i förskolan.Vilka ansvar ligger på oss och vilka förväntningar har vi på vårdnadshavarna? Gå ner på detaljnivå! Förväntningarna ser ibland olika ut även inom arbetslaget. Därför kan en inventering vara lika nyttig för vårdnadshavarna som för er i personalen.
Är det till och med möjligt att under ett föräldramöte låta vårdnadshavarna själva formulera de ansvar som kommer i rollen som vårdnadshavare? Det kan signalera öppenhet och trygghet i den professionella rollen och samtidigt fungera som ett sätt att 1) förankra ansvaren hos vårdnadshavarna, 2) hjälpa dem att förstå varför ansvarsfördelningen ser ut som den gör och 3) öka förståelsen för personalens arbetssituation och uppdrag.
Lästips:
Arnesson Eriksson, M. (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag.
Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur och Kultur. Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur
Markström, Ann-Marie & Simonsson, Maria (2017). Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and preschool. Nordic Journal of Studies in Educational Policy 3(2), 179–188.
Redan under de första intervjuerna jag gjorde om förskolans samverkansuppdrag uppdagades ett oväntat problem: för nöjda vårdnadshavare. Dessa vårdnadshavare var glada om barnen var glada och intresserade sig därför inte nämnvärt för förskolan. Det kändes paradoxalt till en början. Nöjd är väl en bra sak?
Jag förstod att problemet med för nöjda vårdnadshavare handlade om verksamhetens och barnens bästa. Verksamheten kräver en grundläggande synkronisering mellan förskola och hem, och den försvåras av oengagerade vårdnadshavare. Men jag insåg snart att problemet också låg i den förenklade syn på förskolan som vårdnadshavarna gav uttryck för. När de nöjde sig med förskolan som en service och trygg uppväxtmiljö, bedömdes förskolans kvalitet utifrån fel måttstock.
I personalens ögon är förskolan så mycket mer än en rolig plats, och det är allt det där andra som har stått i centrum när man sedan 90-talet strävat efter att höja förskolans status. I botten ligger allas vårt grundläggande behov av att få våra ansträngningar och kompetenser uppmärksammade och bekräftade.
Lästips:
Ingrid Granbom har i sin avhandling skrivit fint om utmaningen som många upplever när det kommer till att hävda sin profession och kunskap utan att undermina vårdnadshavarnas tro på sina egna förmågor.
