Linn Eckeskog

Föreläsare, författare och forskare

Lägg upp förväntningarna på bordet

Med nyvakna ögon läser jag en artikel på Förskoleforum om vårdnadshavarnas förväntningar – och pedagogernas, skriven av förskollärarna och författarna Tuula Torro och Camilla Lindgren. Jag brukar tänka att även vårdnadshavarna skolas in i förskolan, och de frågor som Torro och Lindgren tar upp är en del i denna inskolning. De gör flera bra poänger, som jag i all enkelhet vill lyfta fram och förstärka.

Vi fick en fråga av en vårdnadshavare inför att barnet skulle börja på förskolan. Vårdnadshavaren berättade om förväntningarna på det nya som skulle bli en del av familjens vardag, men undrade också vilka förväntningar pedagogerna hade på vårdnadshavarna inför den kommande introduktionen och fortsatta vistelsen på förskolan. Kort och gott: hur gör man som vårdnadshavare på förskolan?

Torro och LIndgren, förskoleforum 201209

För många förstagångsföräldrar är det en stor sak att bli förskoleförälder; i hemmets trygga sfär har man skolats in i rollen som förälder, men som förskoleförälder tar du steget ut i offentligheten. Det tillförs en ny dimension till föräldraskapet, där villkoren och rutinerna inte längre sätts av vårdnadshavarna och där risken att bli granskad är betydligt större.

Många, men inte alla, är måna om att “göra rätt” – som föräldern i Torro och Lindgrens exempel. Vårdnadshavarna försöker navigera och förstå vad som förväntas av dem i dessa nya roller och personalen försöker vägleda dem in i beteenden och vanor som krävs för att barnen ska trivas och verksamheten flyta på. Men hur får vårdnadshavaren kännedom om vad som gäller vid just denna förskola?

…de flesta vårdnadshavare har en bild av vad förskolan är, och utifrån det skapar sina förväntningar. Men varje förskola är unik med sin kultur och sitt arbetssätt, och det behöver synliggöras.

Detta är också min erfarenhet: Det finns universella “regler” och normer, men alla förskolor är unika, på samma sätt som varje familj är unik. Det utvecklas vissa kulturer “på huset”. Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig. Torro och Lindgren ger ett bra exempel med vantar och namnlappar, som kan verka trivialt för en utomstående, men som illustrerar hur man i vardagen kan arbeta med att förankra sitt varför. Förskolans principer grundar sig i arbetslagets villkor och uppdrag, och i barnens behov.

När jag frågar personal på förskolor hur och när vårdnadshavarna får kännedom om att personalen föredrar en snabb hämtning eller att de kontrollerar blöjbeståndet kontinuerligt, händer det att man inte vet. Det är sådant som förmedlas successivt och spontant, istället för systematiskt och planerat.

Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig.

Jag vill uppmuntra till en ansvarsinventering i förskolan. Vilka ansvar ligger på oss och vilka förväntningar har vi på vårdnadshavarna? Gå ner på detaljnivå! Förväntningarna ser ibland olika ut även inom arbetslaget. Därför kan en inventering vara lika nyttig för vårdnadshavarna som för er i personalen.

Är det till och med möjligt att under ett föräldramöte låta vårdnadshavarna själva formulera de ansvar som kommer i rollen som vårdnadshavare? Det kan signalera öppenhet och trygghet i den professionella rollen och samtidigt fungera som ett sätt att 1) förankra ansvaren hos vårdnadshavarna, 2) hjälpa dem att förstå varför ansvarsfördelningen ser ut som den gör och 3) öka förståelsen för personalens arbetssituation och uppdrag.

Lästips:

Arnesson Eriksson, M. (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur och Kultur.
Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur

Markström, Ann-Marie & Simonsson, Maria (2017). Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and preschool. Nordic Journal of Studies in Educational Policy 3(2), 179–188.

Kan vårdnadshavare vara för nöjda?

Redan under de första intervjuerna jag gjorde om förskolans samverkansuppdrag uppdagades ett oväntat problem: för nöjda vårdnadshavare. Dessa vårdnadshavare var glada om barnen var glada och intresserade sig därför inte nämnvärt för förskolan. Det kändes paradoxalt till en början. Nöjd är väl en bra sak?

Jag förstod att problemet med för nöjda vårdnadshavare handlade om verksamhetens och barnens bästa. Verksamheten kräver en grundläggande synkronisering mellan förskola och hem, och den försvåras av oengagerade vårdnadshavare. Men jag insåg snart att problemet också låg i den förenklade syn på förskolan som vårdnadshavarna gav uttryck för. När de nöjde sig med förskolan som en service och trygg uppväxtmiljö, bedömdes förskolans kvalitet utifrån fel måttstock.

I personalens ögon är förskolan så mycket mer än en rolig plats, och det är allt det där andra som har stått i centrum när man sedan 90-talet strävat efter att höja förskolans status. I botten ligger allas vårt grundläggande behov av att få våra ansträngningar och kompetenser uppmärksammade och bekräftade.

Lästips:

Ingrid Granbom har i sin avhandling skrivit fint om utmaningen som många upplever när det kommer till att hävda sin profession och kunskap utan att undermina vårdnadshavarnas tro på sina egna förmågor.

Granbom, Ingrid (2011). ”Vi har nästan blivit för bra”: lärares sociala representationer av förskolan som pedagogisk praktik. Avhandling. Jönköping: Högskolan i Jönköping.

Är förskollärare lättkränkta?

Förskolan är en arbetsplats. Eller, åtminstone trodde 110 000 medarbetare det fram till alldeles nyligen. Att höra SVT-reportern fråga sig om förskolan kan räknas som en arbetsplats var som att stå bland dussintals tunnor bränsle och se en låga tändas. Men för att förstå eldens explosionsartade spridning är det inte lågan som är intressant – utan ansamlingen av bränsle.

Tidningen Förskolans krönikor Eva Lindström fångar alltid lika träffsäkert och skarpsynt upp det som ligger och pyr i förskolan. Genom reporterns uttalande en fullt utvecklad eld att tygla. Lindström manade till konstruktiv debatt om villkoren för förskolan som arbetsplats. SVT, å sin sida, beklagade felsägningen och bad kritikerna att stilla sig. När kommentarerna på Facebook i slutet av dagen vändes mot ”lättkränkta förskollärare” som borde tagga ner, var cirkeln i någon mån sluten.

Förskollärare och barnskötare är inte lättkränkta. Tvärtom. De är tåliga och tålmodiga.

Men orsaken till att reportern fick stå i skottgluggen var inte förskolepersonalens lättkränkthet. Förskollärare och barnskötare är inte lättkränkta. Tvärtom. De är tåliga och tålmodiga. Tålmodigt arbetar de med ett samhällsviktigt uppdrag för låga löner. Tålmodigt möter de felaktiga föreställningar om förskolan och deras profession. Tålmodigt benämns de som dagisfrökar tjugo år efter att ordet daghem formellt togs ur bruk. Decennier av brist på erkännande trängs i de där tunnorna.

Att få sina gärningar bekräftade av omgivningen är ett mänskligt behov – särskilt i en pandemi, när arbetet kräver att personalen uttömmer sina sista depåer av tålamod. Men för att andra ska ge sitt erkännande behöver de ha kännedom om vad förskolans personal egentligen ägnar sig åt om dagarna. En organisation får inte högre legitimitet och status enbart av att befolkas av kompetenta medarbetarna som lever upp till omgivningens krav – det krävs också att andra ser, erkänner och tillskriver detta arbete ett värde.  

Kommunikation med vårdnadshavare (Studentlitteratur 2020) beskriver jag hur jag själv fick kännedom om förskolan:

I ett hem där båda vuxna är förskollärare är förskolan ett ständigt samtalsämne. Ändå var det först när jag som tjugoåring vikarierade en längre tid på min mammas arbetsplats som jag började förstå och utveckla ett intresse för förskolan. Jag såg hur hon hade format både rummet och rutinerna på ett sätt som skapade lugn och möjliggjorde lärande i vardagens mellanrum. Jag påmindes om hennes inlevelse när hon läste sagor och hur det var att som barn ryckas in i de världar som hon målade upp. Som tillfällig kollega kunde jag se smidigheten i hennes konfliktlösning och hennes tålamod med barn som utmanade henne. Att för första gången se min mamma i hennes yrkesroll var som att lära känna henne på nytt. 

Om jag, som vuxit upp med två förskollärare, inte förstått vad förskolan egentligen handlar om – vilka föreställningar om förskolan bar då andra runt på? När jag senare antogs som doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap ställde jag mig frågan på nytt: Hur får omgivningen egentligen inblick i, och kännedom om, förskolans uppdrag och verksamhet?

I mammas förskoleklass såddes fröet till ett forskningsprojekt som utmynnade i en avhandling 2019 och en kursbok 2020. I den senare skriver jag att kommunikation behöver betraktas som en professionell kompetens i förskolan: ett arbetsredskap för att gestalta den förskola som personalen själv känner. Jag ville skriva en konkret bok, en bok som rektorer och arbetslag kan utgå från när de vill förbättra sin kommunikation. Jag ville skriva om hur du kan upprätta dig själv som professionell pedagog – och samtidigt öppna upp för vårdnadshavares inflytande.

Det finns många sätt att äga sin berättelse och att föra fram motbilder av förskolan. Det handlar inte om att skönmåla, utan om att synliggöra en verksamhet som redan finns – en verksamhet som många tror sig känna, men aldrig riktigt förstått.

Vilken roll har kommunikationen i förskolan?

Ny bok om kommunikation med vårdnadshavare

Kommunikation med vårdnadshavare förhandsbokas här.


”Treåring kvarglömd på dagis”

Rubriker som dessa får dig antagligen att stanna upp. Kanske suckar du över att rapporteringen om förskolan så ofta handlar om problem. Kanske skaver benämningen dagis. Och när grannen en stund senare lite skämtsamt frågar varför du behövde läsa vid universitetet för att vinna över fyraåringar i Fånga ballongerna – ja, då knyter du kanske näven i fickan och frågar dig varför omgivningen inte förstår ditt yrke och din organisation.

Går det att omförhandla fördomar om förskolan? Finns det sätt att berätta om ditt arbete som ökar omgivningens förståelse? Kan du i kommunikationen med andra upprätta dig själv som professionell pedagog – och samtidigt öppna upp för vårdnadshavares inflytande? Hur kan du förstå din föräldragrupp och bjuda in till delaktighet, men ibland också markera gränser?

I Kommunikation med vårdnadshavare bygger Linn Eckeskog vidare på slutsatser från sin doktorsavhandling Kommunikation i förskolan, som är en av de mest lästa monografierna i Sverige 2019 och 2020. Med fokus på den medierade kommunikationen varvar Eckeskog forskningsresultat med konkreta övningar.

Boken vänder sig främst till yrkesverksamma och studenter vid utbildningar kopplade till förskolan, men resonemangen och råden är även överförbara på fritidshem och skola.

…handlar inte all samverkan i grunden om kommunikation?

Sagt om avhandlingen

Poddar

Mediespanarna #368

….i vilket Linn Eckeskog, doktor i Medie och kommunikationsvetenskap, berättar om hur förskolepersonal kommunicerar med föräldrar och vilka utmaningar förskolor och kommuner står inför vad gäller föräldrars olika förutsättningar att tillgodogöra sig information.

Bloggar

När Heide et al sammanfattar projektet Kommunikativa organisationer konstateras att mer uppmärksamhet borde ägnades åt de medarbetare vars huvudsakliga arbetsuppgifter inte är kommunikation, men vars kommunikationspraktiker och förmågor organisationen är beroende av. Förskollärare och barnskötare är just en sådan grupp. Det huvudsakliga arbetet i svenska förskolor sker i barngrupp. Barngruppen står av förklarliga skäl också i centrum för de kollegiala samtalen, för forskningen och för litteraturen om förskolan. Föräldrarelationen framstår som något av en parentes, något vid sidan av, trots att den ingår i arbetet och är förknippad med stora utmaningar. 

Blogginlägg om avhandlingen på Föreningen för svensk medie- och kommunikationsforskning (FSMK).

Sagt om föreläsningar & workshops



Studentrespons hösten 2020

Studentrespons hösten 2019

Publikrespons vintern 2020

Pedagogiskt pris 2020

Skrivet om avhandlingen



Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén