Föreläsare, författare och forskare

Kategori: Förskolekommunikation

Att rekrytera och behålla kvalificerade medarbetare – del 1

Hur bär vi oss åt för att kompetenta personer ska vilja arbeta hos oss och hur får vi dem att stanna kvar? I två artiklar ger Linn Eckeskog perspektiv på hur förskolan kan attrahera och behålla kvalificerade medarbetare. Del 1 av 2.

Efterfrågan på utbildade förskollärare och barnskötare är stor, och rektorer runt om i landet behöver både rekrytera och behålla medarbetare. Men att medvetet profilera sig för att attrahera medarbetare ingår inte i den offentliga förskolans tradition. Så hur gör man, om man måste? Hur kan man som rektor arbeta med kommunikation för att vara en attraktiv arbetsgivare? 

I två artiklar kommer jag att ge ett perspektiv på hur rektor kan tänka när det kommer till att attrahera och behålla kompetenta medarbetare.

Läs hela texten på Förskoleforum.

Webbinarium om kommunikation med vårdnadshavare i förskolan

I torsdags hade jag förmånen att prata förskolekommunikation med Annika Önnerlöv från Unikum.

Punkter vi diskuterar vi under webbinariet:

  • Vårdnadshavarnas och personalens behov skiljer sig åt – hur kan man tänka kring det?
  • Hur kan man undvika känslan av att vara ”tjatmoster” i relation till föräldragruppen?
  • Vårdnadshavare ska vara delaktiga enligt läroplan – hur gör man det?
  • Vilken roll spelar läroplanen i kommunikationen om förskolan?
  • Vad kan vara värt att tänka på vad gäller digital kommunikation?
  • Vad är särskilt viktigt att tänka på i dessa tider av pandemi?

Efter att vi pratat igenom de förbestämda frågorna besvarar jag också publikens frågor. Det är svårt att inför 500 personer och på kort tid besvara frågor jag inte alltid tänkt på innan, så jag hoppas få tid och möjlighet att besvara dessa lite mer utförligt här på bloggen längre fram.

Tack alla som deltog!

Linn

Vem är expert på förskolan?

Med både utbildning och värdefull yrkeserfarenhet sitter förskolepersonalen på specialistkunskaper om såväl förskolan som små barns utveckling och lärande. Ändå finns ofta en försiktighet när det kommer till att själva stiga in i en expertroll. Hur kommer det sig? Och skulle det kunna vara annorlunda?

”När känner du dig som en expert i din yrkesroll?”

Frågan riktades till en grupp förskollärare och barnskötare på Instagram. Någon svarade att hon kände sig som en expert när den nya vikarien imponerades och inspirerades av hennes arbetssätt. En annan skrev: ”när vårdnadshavare uttrycker sin fulla tillit till min kunskap om barns utveckling”.

Gemensamt för alla svar var upplevelsen av att ha kommit till insikt om – eller fått fatt i – sin egen expertis genom någon annans ögon och bekräftelse. Svaren blev en tydlig påminnelse om att vi alla blir till i relation till andra – även i våra professionella roller.

Läs hela texten på Förskoleforum.

Lägg upp förväntningarna på bordet

Med nyvakna ögon läser jag en artikel på Förskoleforum om vårdnadshavarnas förväntningar – och pedagogernas, skriven av förskollärarna och författarna Tuula Torro och Camilla Lindgren. Jag brukar tänka att även vårdnadshavarna skolas in i förskolan, och de frågor som Torro och Lindgren tar upp är en del i denna inskolning. De gör flera bra poänger, som jag i all enkelhet vill lyfta fram och förstärka.

Vi fick en fråga av en vårdnadshavare inför att barnet skulle börja på förskolan. Vårdnadshavaren berättade om förväntningarna på det nya som skulle bli en del av familjens vardag, men undrade också vilka förväntningar pedagogerna hade på vårdnadshavarna inför den kommande introduktionen och fortsatta vistelsen på förskolan. Kort och gott: hur gör man som vårdnadshavare på förskolan?

Torro och LIndgren, förskoleforum 201209

För många förstagångsföräldrar är det en stor sak att bli förskoleförälder; i hemmets trygga sfär har man skolats in i rollen som förälder, men som förskoleförälder tar du steget ut i offentligheten. Det tillförs en ny dimension till föräldraskapet, där villkoren och rutinerna inte längre sätts av vårdnadshavarna och där risken att bli granskad är betydligt större.

Många, men inte alla, är måna om att “göra rätt” – som föräldern i Torro och Lindgrens exempel. Vårdnadshavarna försöker navigera och förstå vad som förväntas av dem i dessa nya roller och personalen försöker vägleda dem in i beteenden och vanor som krävs för att barnen ska trivas och verksamheten flyta på. Men hur får vårdnadshavaren kännedom om vad som gäller vid just denna förskola?

…de flesta vårdnadshavare har en bild av vad förskolan är, och utifrån det skapar sina förväntningar. Men varje förskola är unik med sin kultur och sitt arbetssätt, och det behöver synliggöras.

Detta är också min erfarenhet: Det finns universella “regler” och normer, men alla förskolor är unika, på samma sätt som varje familj är unik. Det utvecklas vissa kulturer “på huset”. Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig. Torro och Lindgren ger ett bra exempel med vantar och namnlappar, som kan verka trivialt för en utomstående, men som illustrerar hur man i vardagen kan arbeta med att förankra sitt varför. Förskolans principer grundar sig i arbetslagets villkor och uppdrag, och i barnens behov.

När jag frågar personal på förskolor hur och när vårdnadshavarna får kännedom om att personalen föredrar en snabb hämtning eller att de kontrollerar blöjbeståndet kontinuerligt, händer det att man inte vet. Det är sådant som förmedlas successivt och spontant, istället för systematiskt och planerat.

Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig.

Jag vill uppmuntra till en ansvarsinventering i förskolan. Vilka ansvar ligger på oss och vilka förväntningar har vi på vårdnadshavarna? Gå ner på detaljnivå! Förväntningarna ser ibland olika ut även inom arbetslaget. Därför kan en inventering vara lika nyttig för vårdnadshavarna som för er i personalen.

Är det till och med möjligt att under ett föräldramöte låta vårdnadshavarna själva formulera de ansvar som kommer i rollen som vårdnadshavare? Det kan signalera öppenhet och trygghet i den professionella rollen och samtidigt fungera som ett sätt att 1) förankra ansvaren hos vårdnadshavarna, 2) hjälpa dem att förstå varför ansvarsfördelningen ser ut som den gör och 3) öka förståelsen för personalens arbetssituation och uppdrag.

Lästips:

Arnesson Eriksson, M. (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur och Kultur.
Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur

Markström, Ann-Marie & Simonsson, Maria (2017). Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and preschool. Nordic Journal of Studies in Educational Policy 3(2), 179–188.

Är förskollärare lättkränkta?

Förskolan är en arbetsplats. Eller, åtminstone trodde 110 000 medarbetare det fram till alldeles nyligen. Att höra SVT-reportern fråga sig om förskolan kan räknas som en arbetsplats var som att stå bland dussintals tunnor bränsle och se en låga tändas. Men för att förstå eldens explosionsartade spridning är det inte lågan som är intressant – utan ansamlingen av bränsle.

Tidningen Förskolans krönikor Eva Lindström fångar alltid lika träffsäkert och skarpsynt upp det som ligger och pyr i förskolan. Genom reporterns uttalande en fullt utvecklad eld att tygla. Lindström manade till konstruktiv debatt om villkoren för förskolan som arbetsplats. SVT, å sin sida, beklagade felsägningen och bad kritikerna att stilla sig. När kommentarerna på Facebook i slutet av dagen vändes mot ”lättkränkta förskollärare” som borde tagga ner, var cirkeln i någon mån sluten.

Förskollärare och barnskötare är inte lättkränkta. Tvärtom. De är tåliga och tålmodiga.

Men orsaken till att reportern fick stå i skottgluggen var inte förskolepersonalens lättkränkthet. Förskollärare och barnskötare är inte lättkränkta. Tvärtom. De är tåliga och tålmodiga. Tålmodigt arbetar de med ett samhällsviktigt uppdrag för låga löner. Tålmodigt möter de felaktiga föreställningar om förskolan och deras profession. Tålmodigt benämns de som dagisfrökar tjugo år efter att ordet daghem formellt togs ur bruk. Decennier av brist på erkännande trängs i de där tunnorna.

Att få sina gärningar bekräftade av omgivningen är ett mänskligt behov – särskilt i en pandemi, när arbetet kräver att personalen uttömmer sina sista depåer av tålamod. Men för att andra ska ge sitt erkännande behöver de ha kännedom om vad förskolans personal egentligen ägnar sig åt om dagarna. En organisation får inte högre legitimitet och status enbart av att befolkas av kompetenta medarbetarna som lever upp till omgivningens krav – det krävs också att andra ser, erkänner och tillskriver detta arbete ett värde.  

Kommunikation med vårdnadshavare (Studentlitteratur 2020) beskriver jag hur jag själv fick kännedom om förskolan:

I ett hem där båda vuxna är förskollärare är förskolan ett ständigt samtalsämne. Ändå var det först när jag som tjugoåring vikarierade en längre tid på min mammas arbetsplats som jag började förstå och utveckla ett intresse för förskolan. Jag såg hur hon hade format både rummet och rutinerna på ett sätt som skapade lugn och möjliggjorde lärande i vardagens mellanrum. Jag påmindes om hennes inlevelse när hon läste sagor och hur det var att som barn ryckas in i de världar som hon målade upp. Som tillfällig kollega kunde jag se smidigheten i hennes konfliktlösning och hennes tålamod med barn som utmanade henne. Att för första gången se min mamma i hennes yrkesroll var som att lära känna henne på nytt. 

Om jag, som vuxit upp med två förskollärare, inte förstått vad förskolan egentligen handlar om – vilka föreställningar om förskolan bar då andra runt på? När jag senare antogs som doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap ställde jag mig frågan på nytt: Hur får omgivningen egentligen inblick i, och kännedom om, förskolans uppdrag och verksamhet?

I mammas förskoleklass såddes fröet till ett forskningsprojekt som utmynnade i en avhandling 2019 och en kursbok 2020. I den senare skriver jag att kommunikation behöver betraktas som en professionell kompetens i förskolan: ett arbetsredskap för att gestalta den förskola som personalen själv känner. Jag ville skriva en konkret bok, en bok som rektorer och arbetslag kan utgå från när de vill förbättra sin kommunikation. Jag ville skriva om hur du kan upprätta dig själv som professionell pedagog – och samtidigt öppna upp för vårdnadshavares inflytande.

Det finns många sätt att äga sin berättelse och att föra fram motbilder av förskolan. Det handlar inte om att skönmåla, utan om att synliggöra en verksamhet som redan finns – en verksamhet som många tror sig känna, men aldrig riktigt förstått.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén