Föreläsare, författare och forskare

Månad: december 2020

“Lapp, podd eller prat?”

I förskolan sker ständig kommunikation med vårdnadshavare – i många kanaler. Men vad funkar egentligen bäst för vilket budskap?
– Gör en kommunikationsinventering för att se vad som funkar för er, säger Linn Eckeskog, förskoleforskare och lektor i medie- och kommunikationsvetenskap.

Förskoleforum (201215)

Läs artiklen “Lapp, podd eller prat?” i Förskoleforum här.

Lägg upp förväntningarna på bordet

Med nyvakna ögon läser jag en artikel på Förskoleforum om vårdnadshavarnas förväntningar – och pedagogernas, skriven av förskollärarna och författarna Tuula Torro och Camilla Lindgren. Jag brukar tänka att även vårdnadshavarna skolas in i förskolan, och de frågor som Torro och Lindgren tar upp är en del i denna inskolning. De gör flera bra poänger, som jag i all enkelhet vill lyfta fram och förstärka.

Vi fick en fråga av en vårdnadshavare inför att barnet skulle börja på förskolan. Vårdnadshavaren berättade om förväntningarna på det nya som skulle bli en del av familjens vardag, men undrade också vilka förväntningar pedagogerna hade på vårdnadshavarna inför den kommande introduktionen och fortsatta vistelsen på förskolan. Kort och gott: hur gör man som vårdnadshavare på förskolan?

Torro och LIndgren, förskoleforum 201209

För många förstagångsföräldrar är det en stor sak att bli förskoleförälder; i hemmets trygga sfär har man skolats in i rollen som förälder, men som förskoleförälder tar du steget ut i offentligheten. Det tillförs en ny dimension till föräldraskapet, där villkoren och rutinerna inte längre sätts av vårdnadshavarna och där risken att bli granskad är betydligt större.

Många, men inte alla, är måna om att “göra rätt” – som föräldern i Torro och Lindgrens exempel. Vårdnadshavarna försöker navigera och förstå vad som förväntas av dem i dessa nya roller och personalen försöker vägleda dem in i beteenden och vanor som krävs för att barnen ska trivas och verksamheten flyta på. Men hur får vårdnadshavaren kännedom om vad som gäller vid just denna förskola?

…de flesta vårdnadshavare har en bild av vad förskolan är, och utifrån det skapar sina förväntningar. Men varje förskola är unik med sin kultur och sitt arbetssätt, och det behöver synliggöras.

Detta är också min erfarenhet: Det finns universella “regler” och normer, men alla förskolor är unika, på samma sätt som varje familj är unik. Det utvecklas vissa kulturer “på huset”. Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig. Torro och Lindgren ger ett bra exempel med vantar och namnlappar, som kan verka trivialt för en utomstående, men som illustrerar hur man i vardagen kan arbeta med att förankra sitt varför. Förskolans principer grundar sig i arbetslagets villkor och uppdrag, och i barnens behov.

När jag frågar personal på förskolor hur och när vårdnadshavarna får kännedom om att personalen föredrar en snabb hämtning eller att de kontrollerar blöjbeståndet kontinuerligt, händer det att man inte vet. Det är sådant som förmedlas successivt och spontant, istället för systematiskt och planerat.

Som medarbetare behöver man påminna sig om att allt detta är nytt för varje ny vårdnadshavare, även om det är gammal skåpmat för mig.

Jag vill uppmuntra till en ansvarsinventering i förskolan. Vilka ansvar ligger på oss och vilka förväntningar har vi på vårdnadshavarna? Gå ner på detaljnivå! Förväntningarna ser ibland olika ut även inom arbetslaget. Därför kan en inventering vara lika nyttig för vårdnadshavarna som för er i personalen.

Är det till och med möjligt att under ett föräldramöte låta vårdnadshavarna själva formulera de ansvar som kommer i rollen som vårdnadshavare? Det kan signalera öppenhet och trygghet i den professionella rollen och samtidigt fungera som ett sätt att 1) förankra ansvaren hos vårdnadshavarna, 2) hjälpa dem att förstå varför ansvarsfördelningen ser ut som den gör och 3) öka förståelsen för personalens arbetssituation och uppdrag.

Lästips:

Arnesson Eriksson, M. (2010). En bra start: om inskolning och föräldrakontakt i förskolan. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur och Kultur.
Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur

Markström, Ann-Marie & Simonsson, Maria (2017). Introduction to preschool: strategies for managing the gap between home and preschool. Nordic Journal of Studies in Educational Policy 3(2), 179–188.

Kan vårdnadshavare vara för nöjda?

Redan under de första intervjuerna jag gjorde om förskolans samverkansuppdrag uppdagades ett oväntat problem: för nöjda vårdnadshavare. Dessa vårdnadshavare var glada om barnen var glada och intresserade sig därför inte nämnvärt för förskolan. Det kändes paradoxalt till en början. Nöjd är väl en bra sak?

Jag förstod att problemet med för nöjda vårdnadshavare handlade om verksamhetens och barnens bästa. Verksamheten kräver en grundläggande synkronisering mellan förskola och hem, och den försvåras av oengagerade vårdnadshavare. Men jag insåg snart att problemet också låg i den förenklade syn på förskolan som vårdnadshavarna gav uttryck för. När de nöjde sig med förskolan som en service och trygg uppväxtmiljö, bedömdes förskolans kvalitet utifrån fel måttstock.

I personalens ögon är förskolan så mycket mer än en rolig plats, och det är allt det där andra som har stått i centrum när man sedan 90-talet strävat efter att höja förskolans status. I botten ligger allas vårt grundläggande behov av att få våra ansträngningar och kompetenser uppmärksammade och bekräftade.

Lästips:

Ingrid Granbom har i sin avhandling skrivit fint om utmaningen som många upplever när det kommer till att hävda sin profession och kunskap utan att undermina vårdnadshavarnas tro på sina egna förmågor.

Granbom, Ingrid (2011). ”Vi har nästan blivit för bra”: lärares sociala representationer av förskolan som pedagogisk praktik. Avhandling. Jönköping: Högskolan i Jönköping.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén